måndag 30 juni 2008

Amortera eller inte

En sak som är säker är att vi kommer fortsätta spara så mycket som möjligt. Hur mycket som är möjligt är lite svårt att säga, det beror ju på hur höga kostnader vi har.

Kostnaderna kan man enkelt påverka själv. Tycker man att boendekostnaderna är för höga, så flyttar men till mindre. Så enkelt är det. Vi har valt att köpa en ganska stor lägenhet för oss två (85 kvadrat) och tycker det är värt priset. Därför kan vi acceptera att det kommer kosta nästan fyra gånger så mycket som idag, bara för boendet.

En kostnad som tillkommer är heminredning, möbler och sånt. Idag bor vi i studentrum och behöver inte fundera på att köpa nya möbler.

Våra övriga kostnader tror jag kommer ligga på samma nivå som idag även i framtiden, så länge vi inte har bil. Eller barn, förstås. Barn kostar har jag hört. Det är dock en kostnad jag skulle välkomna med glädje. :)

Jag har räknat med att vi i alla fall kan avstå 20000 kronor varje månad, som antingen ska användas för att betala av lånet, eller investeras långsiktigt på annat sätt. Pengar som vi får över utöver de tjugo tusen, sparas kortsiktigt och kan användas för konsumtion eller investeras även det om det skulle bli mycket.

Det är egentligen nu den roliga biten börjar! Det vore kul att lära sig aktiehandel på riktigt, men antagligen har jag inte tålamod för det.

söndag 29 juni 2008

Strävan efter att leva skuldfritt

Det är många som absolut inte vill skuldsätta sig, och min sambo är en av dom som har ett mycket stort motstånd till att låna pengar. Själv tycker jag att det kan vara ett bra verktyg om det används på rätt sätt. Jag är emot att låna pengar för att köpa en ny tv. Jag är däremot för att låna pengar för att köpa en lägenhet, eftersom lägenheten med stor sannolikhet kommer stiga i värde med tiden och avkastningen på de pengarna du betalade kontant kan bli väldigt stor.

Anta att man köper en lägenhet för 1 miljon och bara betalar 5% kontant, dvs man lånar 95%, eller 950 tusen kronor. Om lägenheten skulle stiga i värde med bara 5% per år så är den efter 10 år värd 1630000 kronor istället. Man betalade 50 tusen kontant, så det blir ett överskott på 580 tusen kronor på tio år. Givetvis har man redan betalat ungefär lika mycket i ränta till banken, men det känns väl bra att få tillbaks allting i en klumpsumma?

Hade man inte velat låna pengar, så hade man antingen kunnat köpa en lägenhet för 50 tusen kronor i någon småstad eller så hade man fått hyra. Och vad händer när man flyttar ifrån en hyreslägenhet efter tio år? Man får inte 580 tusen kronor i handen, man får istället en räkning på 15000 kronor för att man har använt lägenheten och slitit på tapeterna.

Självklart kan det hända att priserna sjunker, men ser man på tio års sikt så tycker jag inte det känns troligt. Priserna om tio år kommer garanterat vara betydligt högre än idag, även om vi får en rejäl sättning inom kort.

Så för min egen del lånar jag gärna till mitt boende, även om det långsiktiga målet fortfarande är att bli helt skuldfri, bara för att det känns bättre. Jag tänker aldrig låna pengar för ren konsumtion (boende är inte konsumtion anser jag) som hemelektronik och liknande. Inte ens bil tänker jag låna till, även om jag gjort det tidigare i livet. Ska vi köpa bil ska det vara med sparade pengar. Och aldrig ny bil.

Jag har faktiskt inte vågat säga hur mycket pengar vi har till våra kompisar, eller ens mina föräldrar och syskon. Dom vet att vi tjänar rätt bra och att vi sparar mycket, men dom kan nog inte föreställa sig exakt hur mycket det egentligen har blivit.

Anledningen är nog att det känns lite skrytaktigt, för jag vet att dom flesta knappt har några pengar på banken själva (mer än ett par tiotusen på sin höjd). En annan anledning är att dom säkert kommer idiotförklara oss och tycka synd om oss för att vi har levt så snålt i två år nu.

Jag hoppas dom frågar, för då tänker jag svara. Hehe, jag vill tala om det för hela världen men vågar inte. :) Tur att jag har den här bloggen.

lördag 28 juni 2008

Katastrofen är nära

I alla fall kan man tro det om man läser tidningarna just nu. Börsen har gått ner 20% i år, tur att man sitter utanför och tittar på. :)

Snart kanske det blir ett perfekt läge att börja köpa aktier igen, men sånt kan man ju aldrig veta säkert förrän efteråt.

Läs mer i DN, här, här, här, och här.

Man blir glad av pengar

Det är faktiskt sant, man blir gladare av att ha pengar. Det kanske låter självklart, men jag har hört många säga att pengar inte kan göra en lycklig. Att det skapar en massa problem, depressioner och så vidare.

Jag är i och för sig inte rik än, har inte ens råd att köpa en vanlig lägenhet för pengarna. Men 1 miljon är ändå en ganska respektabel summa att ha på banken. 1 miljon anses av de allra flesta vara ganska mycket. "Vad skulle du göra om du vann 1 miljon?" har man ju hört ibland och de som får frågan brukar räkna upp det gamla vanliga: Resa jorden runt, köpa ny bil, betala av lite lån, börja pensionsspara...

Hela tillvaron känns helt klart tryggare nu än förut. Jag och min sambo skulle kunna leva nästan 10 år på pengarna nu om vi slutade jobba idag. Om vi fortsätter i samma stil som nu alltså.

1 miljon är ganska mycket, men ändå inte.

Jag ser fram emot den andra.

torsdag 26 juni 2008

Från 0 - 1.000.000 kronor på två år

Det sägs att den första miljonen är den svåraste. Nu har vi 1 miljon på banken, det tog bara två år och var hur lätt som helst.

Vår metod har varit oerhört tråkig, nämligen att leva extremt snålt för att kunna spara undan så mycket som bara har varit möjligt av våra löner. Det har egentligen aldrig varit speciellt svårt. När vi började var vi fattiga studenter och var i alla fall vana vid att leva snålt. Vi har helt enkelt fortsatt med det, förutom att vi har betydligt högre inkomster nu.

I genomsnitt har vi levt för ungefär 8000 kronor i månaden under de här två åren. Vi har haft ganska bra lön och det är ju därför vi kunnat få ihop till miljonen så pass snabbt.

Både jag och min sambo fick jobb samma vecka, och började genast planera för att spara till en lägenhet. Då ville vi mest spara ihop till de 10% man brukar behöva lägga kontant när man köper lägenhet, och de lägenheter vi tittade på då kostade ca 1-1,5 miljoner. Alltså behövde vi spara 100-150 tusen enligt målet vi hade våren 2006.

Under tiden vi letade lägenhet så steg kraven för varje månad och vi höjde hela tiden vårt mål. Till slut var vi så inne i det att blev helt självklart för oss att spara så mycket som möjligt, även om vi hade mer än 10% för kontantinsatsen.

Jag har hela mitt liv fått höra att man inte kan bli rik av vanligt arbete, men efter att ha sett våra egna pengar växa ganska snabbt, samtidigt som jag själv räknade på ränta-på-ränta-effekten, så insåg jag efterhand att man faktiskt kan bli rik på att bara vara anställd.

Då var det kört, jag blev fast i råsparandet och skulle börja samla miljoner. Jag började även blogga i januari 2007 efter att ha inspirerats av Miljonären och Jakob. Miljonären kör ungefär samma stil som vi har gjort, medans Jakob är mer av en företagare som inte vill gnetspara.

Efter det blev det en explosion av ekonomibloggar och det var hur populärt som helst. Det kom 1000 besökare om dagen och även tv hörde av sig, det var inne att vara snålbloggare.

I år har jag knappt skrivit i bloggen och det är lite synd tycker jag själv. Jag har dock inte så mycket att säga angående sparandet eftersom det är vanlig vardag för mig.

Vi kommer köpa lägenhet i slutet av sommaren. Efter det hoppas jag att vi kan börja spara lite mer roligt, dvs investera delar av pengarna. Främst i aktier kanske, men även i att utveckla olika affärsidéer. Min sambo tycker dock att vi ska betala tillbaks lånet i första hand, och så snabbt som möjligt. Jag försöker förklara att det inte är så viktigt att vara fri från lån, förutom att det kanske känns bättre helt enkelt.

Jag slutar dagens inlägg som jag började genom att än en gång konstatera att det var busenkelt att spara ihop till en miljon. Nu är det väl inte möjligt för dom allra flesta att lägga undan 42000 spänn av skattade pengar varje månad och dessutom klara av att leva, men då får det väl helt enkelt ta lite längre tid!

Vi har under två år levt på motsvarande extistensminimum för en person, och vi är två. Var det värt det? Ja, det var en baggis!

Där satt den!

Kablam så rasade det in en massa mer pengar på kontot och vi passerade miljonen med råge. Lite mer prat kommer i nästa inlägg inom kort...